ዋይ ኣነ ምዕንጅሉ ወያ ቤት ማእሰርትስ ሆቴል ይመስለኒ ነይሩ!

Satellitbild av fängelset Eiraeiro, där det rapporterats att bland andra Dawit Isaak suttit fängslad.

ብ23 መስከረም፡ ዳዊት ኢሳቅን ካልኦት ኣብ ናይ ብሕቲ ጋዜጣታት ዝነበሩ ጋዜጠኛታትን በቲ ስርዓት ኣብ ኤርትራ ካብ ዝእሰሩ 23 ዓመታት ሓሊፎም። እቲ ናብ ምልኪ ዝወስድ ስጉምቲ ግን ቅጽበታዊ ወይ ሃንደበታዊ ኣይነበረን። ግርማይ ዮውሃንስ ብዛዕባ ኣብ ኤርትራ ድሕሪ መቐይሮ ሚለንየም ዝነበረ ዘይርጉጽ ዓመታት ይጽሕፍ።

ኣብ መጀመርታ ኣዋርሕ ናይ 2003 እዩ ነይሩ – መጋቢት። ሰሜናዊ ባሕሪ ማለት ብዓል ፍልፍል ሰለሙናን ከባቢኡን ድማ ክረምቱ እዩ ነይሩ። ደሓን ዝኾነ ኣዝመራ ድማ ነይሩ – ኣብቲ ዓመት’ቲ። ሓረስቶት ናይ’ቲ ገማግም ከበሳታት፡ እዚ ከባቢ እዚ ክረምቲ ኣብ ዝኾነሉ ግዜ ናብ’ዚ ባሕሪ ኢሎም ዝሰምዩዎ ከባቢታት ብምውራድ ሓሪሶም ምህርቲ ዘእትዉሉ ቀንዲ መመዓራርይቲ ክረምቲ ከበሳ እዩ።

ኣብ ገለ ኣጋጣሚታት’ሲ ካብ ክረምቲ ከበሳ ንሱ ይሃጥር። ሰቦምን ጥሪቶምን ኣብኡ ከሪሞም ድማ ክረምቱ ምስ ወጽአ ዓዓዶም ይድይቡ። ኣብ ብዓል 2002 ከባቢ ግን እዚ ሰሜናዊ ባሕሪ ተባሂሉ ዝፍለጥ ከባቢ ናይ ቱሪስት ቦታ ክቕየር ስለ ዝተደልየ ዝኾነ ገባር ማለት ሓረስታይ ናብዚ ቦታ’ዚ ገጹ ከይወርድን ከይሓርስን ብጥብቂ ዝነግር ንጹር ትእዛዝ ተዋሂቡስ ብዙሕ ምዕዝምዛማትን መረረን ኣስዓበ። ኣቐዲሙ ትእዛዝ ዝፈርሐ ገባር ኣቐዲሙ እግሩ ስሒቡ ድሒሩ ዝፈርሐ ድማ ቁሩብ ተኸራኸረ። ዘርጠብጠብ እናበሉ ጥሪቶም ዝጓስዩን ዝሓርሱን ነይሮም። ዝቕጽዑን ዝተሃላለኹን’ውን ኣይተሳእኑን።

ብሓዘን እናስተንተኑ ክልተ ኣብዑር እናጓሰዩ ድማ ሓደ ደሓን ዝቐረቡንን ዝኣመኑንን ጸገሞም ዘዕልሉኒ ዝነበሩ ኣቦ ” ’ዝወደይ . . . ሰብኣይና ሰበይትና ከይንበኪ፡ ማሕረሻ ከይሰፍል ስበት ነኪ፡ ግዝኣትካ ኣይትግበሮ ግዝኣት ቱርኪ. . . ዝብሃል ምስላ ኣሎ’ሞ ኬድናልኩም በሉ’ ኢሎምኒ ክኸዱ ይዝከረኒ።

”ዝብኢ ብሄሊኮፕተር ተፈንዩሉ፡ ነብሪ ኣምጺኦምሉ፡ ሰሳሕ ርኢና፡ ዓጋዜን ደጊምና. . .” ዝብሉ ዝፍነዉ ዝነበሩ መጋገይቲ ወረታት ርእሰይ ከም ጥውይ ኣቢሎምለይስ ኣነ ድማ ሓቂ ዶ ኾን ይኸውን ናይ ቱሪስት ቦታ ዝብሃል ዘሎ ክብል ጀሚረ። ከይደ በቃ ዳርጋ ኣሚነ ወረግ።

ሓደ ካብ’ቲ ናብ ምእማን ገጹ ዝወሰደኒ ምኽንያት ግን ነይሩኒ። ኣብ ብርኽ ዝበለ ቦታታት ናይ ፍልፍል ኣብ ዝድይበሉ ግዜ ብማዕዶ ርሕቕ ኢሉ፡ ካብ’ቲ ኣብ’ቲ ከባቢ ካብ ዝራኣዩ ገዛውቲ ፍልይ ዝበለ ዓይነት ኣሰራርሓ ዘሎዎ ማለት ከም ናይ’ቲ ከባቢ ነበርቲ ዘዘውትሩዎ ዓይነት ገዛውቲ ዘይኮነስ ከም ናይ ከበሳ ዓይነት ዝመስል ኣቃውማን ኣሰራርሓን ዘሎዎ ህንጻ ኣማዕድየ እርኢ ነይረ።

ብውሽጠይ ድማ ”እሞ እዚ ዝብሃል ዘሎ ማለት እዚ ከባቢ ናይ ቱሪስት ቦታ እዩ ዝብሃል ዘሎ ሓቂ እዩ ማለት እዩ። መዕረፊ ቱሪስት ዝኸውን መናፈሻን ሆቴልን ይሰርሑ ኣለዉ ማለት’ዩ። ግን እሞ እንታይ ድኣ ኣብ ዓሚቕ ገይሮሞ? እዚ ኸባቢ ምዉቕ እዩ ብፍላይ ኣብ ግዜ ክራማት ናይ ከበሳ። አረ ኩሉ ግዜ ምዉቕ እዩ። መን እዩ ዓቕሊ ገይሩ ክጥቀመሉ? ምዃን ኩሉ ዘድሊ መሳለጥያታት እንተ ገይሮምሉ እዞም ናይ ወጻኢ ክጥቀሙሉ ይኽእሉ እዮም። ብቐደሙስ ደይ ንሳቶም እዮም ክመጽኡ ዝኽእሉ’ምበር ንሕና ድኣ በቲ ሓደ ገንዘብ የሎን፡ በቲ ሓደ ዕድል የሎን፡ በቲ ሓደ ብብዙሕ ምኽንያታት ባህጊ የሎን። ንሳቶምስ ኣይጸልኡዎን’ዮም ዳሓን. . . ስለ’ዚ እዚ ኹሉ ኣብ’ዚ ከባቢ ዝእከብ ዘሎ ምስኪናይ መንእሰይ ናብኡ ዝኣቱ ጽርግያ ስራሕ፡ ደንደስ ፈሪሱ ኣዕርዮ፡ ጸግኖ፡ እናተባህለ ፍቖዶ ኣጻድፍ እምኒ ክሰብር ክውዕል እዩ። ብቐደሙ’ውን እኮ ኣብ ሓንቲ ድኻ ሃገር ድኻ ሰብ እኮ ሓጹርን በጃን ሃብታማት እዩ . . . ” እናበልኩ እትርጉሞ፡ አጒረምርመሉን እትንትኖን ነይረ ኣነ ምዕንጅሉ ኣነ።

ብጽርግያ ፍልፍል ሰለሙና ክወርድን ክድይብን ከለኹ ድማ ነዚ ሆቴል ዘጠመቕኩዎ ብማዕዶ ዝረአ ኣባይቲ. . . ”እንታይ ድኣ ግን ዝነኣሰ ዝመስል ወደይ . . . ከመይ ዓይነት ደኣሉ ኸ ኣቃውማኡን ኣሰራርሕኡን? ምዃን ደይ እንዳ ሻዕብያ ሰልዲ እዩ ሃይማኖቶም ተቐይሩ ዘሎ። ዝተፈላለዩ ነገራት እናገበሩ ንግደት ወዲ ንግደት እናሰመዩ ነዞም ናይ ደገ ሰልዶም ዘራግፉሉ ሜላታት እዮም ዘናድዩ ዝህሉዉ” እናበልኩ ድማ አዕልልን እስሕቕን ነይረ – ምስ ውሽጠይ።

ሰለሙና እዩ ቦታኻ ተባሂለ ኣብ ወሰን ጽርግያ ሰለሙና ኮፍ ምስ በልኩ ኣብ ሳልሳይ ወርሐይ ምዕንጅሉነተይ ዘግህድ ነጸብራቓት ክንጸባረቕ ጀሚሩ።

ኣብ መጀመርታ ወርሒ ሰነ ምዃኑ’ዩ – ካብ’ተን ዕለታት ኣብ ሓንቲ ዕለት ሰዓታት እቶ እቶ ማለት ጸሓይ ዓሪባ ዓይኒ ሒዙ እዩ። ካብ ታሕቲ ሰለሙና ክሳብ ላዕሊ ፍልፍል ኣብ ወሰናስን ጽርግያ ሰፊሮም ዝነበሩ ሰራዊት ብምስምስ ስራሕ ካብ ቦታኦም ከም ዝርሕቁ ተገብረ። ኣነ ዝነበርኩወን ኣብያተ ጽሕፈት ግን እንታይ እዩ እቲ ምኽንያት ኣይርድኣንን’ዩ ካብ ቦታና ኣይተንቀሳቐስናን።

ሓንቲ ጋሻ ላንድ ክሩዘር ድማ ኣበይ በጺሓ ካበይ እያ ትምለስ ዘይትፍለጥ ዓቕሊ ዘጽበበ ከልቢ ክትመስል ክትመላለስ ጀሚራ። ምምልላሳን ዋላሓንቲ ምልክት ዘይምርኣያን ድማ ኣተኲሮይ ስሒባቶ። ጥዑም ኲነታት ኣየር ስለ ዝነበረ ምስ ካልኣየይ ካብ ጽርግያ ቊሩብ ውጽእ ኢልና ብደውና ንፋስ ናይ’ቲ ከባቢ ነስተማቕር ነበርና።

እታ ዓቕሊ ዘጽበበት ላንድ ክሩዘር ደጊማ ተመልሰት’ሞ ሕጂ ድማ መጺኣ ኢለ እናጠመትኩዋ ከለኹ ንሳ ሕልፍ ኢላትንስ ደድሕሪኣ ብምስዓብ ብቕድሚት ኣውቲስታ ብድሕሪት ድማ ሓደ ሰብ ጽዒና ሓሊፋ። ደድሕሪ ናይ ገለ ደቓይቕ ፍልልይ ድማ ሓደ ሰብ ጥራይ ዝጸዓነት ካልእ ማኪና ኣርኪባ። ሽዑኡ ግን ብዝያዳ ኣተኲሮይ ተሳሒቡ። ገለ ነገር ኣሎ ኢለ ብጥርጠራ ክሓስብ ጀሚረ። ገና ናይ ጥርጠራ ሓሳበይ ከይወዳእኩ ከለኹ ድማ ሓደ ሰብ ዝጸዓነት ካልእ ማኪና ስዒባ። ንዓኣ ብዓይነይ ስዒበያን እናፋነኹዋን ከለኹ ድማ ሓደ ሰብ ዝጸዓነት ካልእ ማኪና መጺኣ ብናህሪ ሓለፈትና።

ናህሪ ናይ’ዘን መካይን ርኢኻ ንገለ ኣፈርክቡ ዝኸዳ ዘለዋ ኮይኑ’ዩ ዝስምዓካ። በቢናይቁሩብ ደቓይቕ ፍልልይ ድማ ሓሓደ ሰብ ዝጸዓና ማካይን ክሓልፋ ጀሚረን። ኣብ ሓንቲ ካብ’ተን ማካይን ብድሕሪት ንበይኑ ኮፍ ኢሉ ዝነበረ ሰብ ድማ ሓንሳብ ክሳዱ ጥውይ ኣቢሉ ቁሊሕ ኢሉ ጠሚቱና ሓሊፉ።

እቲ ሰዓታት እቲ ዋግዋጎ ኮይኑ ማለት ናብ ምጽልማት ገጹ ከይዱ ዓይኒ ሒዙ ስለ ዝነበረ ምስ ናህሪ ናይ’ተን መካይን ደሚርካ ነቶም ኣብ ማኪና ዝነበሩ ሰባት እዚ ኩስቶ እዩ ኢልካ ክትፈልዮም ዝክኣል ኣይነበረን። እቲ ምሳይ ዝነበረ ኣባለይ እናዕለለኒ ከሎ ምስኡ ከም ዘየለኹ ኣስተባሂሉ ባህ ኣይበሎን። ”ተረዲኡካ’ሎ፡ ተረዲእካኒ? ሒዝካኒ ኣለኻ? . . .” እናበለን ብኢዱ እናተናኸፈን ናይ ምዕላል ልምዲ ስለ ዝነበሮ ኣብ ናይ ሓደ ሰዓት ዕላል ቴስዓ ግዜ ዝኸውን ኢኻ ”እወ” ተድምጽ። እንተ ዘይኮይኑ ”ትሰምዓኒ ኣለኻ ምሽ?” እዩ ዘስዕበልካ፡ ናብ ምትንኻፍ ሰጊሩ ድማ ኩሉ ኣተኲሮኻ እዩ ዝወስዶ።

ኣብዛ ግዜ’ዚኣ ድማ ኣብ መንጎ ክልተ ኣተኲሮታት ዝደልዩ ነገራት እየ ተቐርቂረ። እቲ ኣባለይ ትንፋስ ከልኣኒ – ተረዲኡካ’ሎ? ትርድኣኒ ኣለኻ? ትሰምዓኒ ኣለኻ ምሽ? . . .? እናበለ ከም ስርዓት ዓቕለይ ኣጽቢቡለይ። ባህ ክብላ ልባ ጽብሓላ ዱባ ከም ዝብሃል? ባህ ክብሎ ኢለ እወ የድምጸሉ ነይረ። ወዳት ሆየ ግን ምጥምማት ናይ ዓይኒ ኮላይ ዝጠልብ ዓይነት ሰብ ስለ ዝነበረ ክውትውተኒ ጀመረ። እተን ዝሓልፋ ዝነበራ ማካይን ሓንጎለይ ሰሪቐናኒ ከም ዘሎዋ ምስ ኣስተባሃለ ድማ፡

”ኣታ ግደፈን እንዶ እዚኣተን ስቒልካ ስምዓ፡ኒ እዚኣተን ስቕ ኢለን እየን ተረዲኡካ’ሎ? . . .” እናበለ ብመንኩበይ ክስሕበኒ ጀመረ።

ኖእ እዚኣተንስ ስቕ ኢለን ኣይኮናን ገለ ነገር ኣሎ በልኩዎ።

”እንታይ ኢኻ ማኪና ርኢኻ ዘይትፈልጥ መሲልካ! ብዓል ኩስቶ እዮም ዝኾኑ ኣብ ላዕሊ ኣኼባ ይህሉዎም ይኸውን” ክብል ደምደመ።

ኣይመስለንን። ገለ ነገር እያ ትሽትተኒ ዘላ። እዛ ኹነታት ባህ ኣይበለትንን. . . ኣስዒበሉ።

”ግደፎም እንዶ ዝኾኑ ይኹኑ ባዕላቶም ይፈልጡ ስምዓና ጥራይ. . .” እናበለ ዓቕለይ ኣጽበበለይ። ብዛዕባ ዕረፍቲ እዩ ዘዕልለኒ ነይሩ።

ሓሓደ ሰብ ዝጸዓና ማካይን ድማ እናተሓምበባ ሓሊፈን። ንሱ ግዲ ኣይገበረለንን። ኣነ ኣብ ዘዝኸድኩዎ ቦታ ኩላ ነብሰይ እዝኒ እቕይራ ከም ዝነበርኩ’ሞ ኣበይ ኣስተባሂሉ!

ጽንሕ ኢልካ እንተ ሰማዕካስ ሰበ ስልጣን መንግስቲ ዝነበሩን ጋዜጠኛታትን እሱራት ኣብ ወያ ሆቴል ክሓስቦ ዝቐነኹ መጻወድያ ኣትዮም። ወያ ሆቴል ክሓስቦ ዝቐነኹ ኣብ ርሑቕ ማዕዶ ኣብ ዓሚቕ ቦታ ዒራዒሮ ዝርእዮ ዝነበርኩ ገዛውትስ መቐርቀሪ ፍጡራት ደቂ ኣዳም ኮይኑ። ወያ ንቱሪስት ክኸውን ዝተወርየሉ’ሞ ሓረስቶት ዝተሰጎጉሉ ከባብስ መብለዪ ፍጡራት ኮይኑ። እቶም ሰውራ ዘኾተቱ ሰባት ሰውራ ኣብ ዘኾተቱሉ ቦታ ንኻልኦት ለኻኺሞም በልዮምሉ!

ኣየ ኤርትራ!! በሊ’ስከ ራህዋ ይፍጠረልኪ ጓለይ!!

ግርማይ ዮውሃንስ • 2024-10-03
ግርማይ ዮውሃንስ ኤርትራዊ ጋዜጠኛ፡ ገጣሚ፡ ደራስን ፊልመኛን እዩ።


ሊክታን ኣብ መንጎ ቋንቋታት ዝግበር ርክብ ፍሉይ ተገዳስነት ዘለዋ ብዙሕነት ቋንቋታት እትገልጽ ባህላዊት መጽሔት እያ። "ስነ-ጥበብ ንኹሉ" ዝብል መሰረት ብምግባር፡ ብዛዕባ ስነ-ጥበብ፡ ባህልን ብዙሕነት ቋንቋታትን ንጽሕፍ። ብፖለቲካውን ሃይማኖታውን መዳይ ዘይተኣሳሰሩን ንክፍሊ ምልላይ ስነ-ጥበብ(Konstfrämjandet Västmanland) ቨስትማንላንድ(Västmanland) ከም ዋና ጌርና ብዘይሻራነት ንዓዪይን ኢና። ርኸቡና

Och jag som trodde husen var hotell!

Satellitbild av fängelset Eiraeiro, där det rapporterats att bland andra Dawit Isaak suttit fängslad.

Den 23 september var det 23 år sedan Dawit Isaak och andra journalister på privata tidningar greps av regimen i Eritrea. Men steget till diktatur var inte omedelbart. Ghirmay Yohannes skriver om de osäkra åren i Eritrea efter millennieskiftet.

Det var under de första månaderna av 2003, i mars. Det var vinter i Filfil Solomona-området. Bönderna på höglandet åker ner till dessa områden, som de kallar Nordsjön, under vintern för att odla och skörda, och det var en bra skörd det året.

De håller sitt folk och boskap där, och när vintern är över går de tillbaka upp till sina byar. Men runt 2002 skulle detta område känt som Nordsjön omvandlas till ett turistmål och en strikt order utfärdades som sa att ingen bonde fick åka ner och odla i området, något som orsakade många klagomål och bitterhet. De bönder som tidigare varit rädda för order packade ihop först, andra försökte strunta i regeringens befallningar och bråkade, de drev sina djur och lät dem beta. Många straffades och blev slagna.
Medan han vallade sina två kor och sorgset mediterade sa en far som stod mig nära och litade på mig.

– Min son, det finns ett talesätt … Vi är man och kvinna låt oss inte gråta, gör inte ditt imperium till ett turkiskt imperium, gör inte din koloni till en turkisk koloni.

Den turkiska kolonialismen var värst. Jag minns att de gick ledsna därifrån. ”Hyenan flögs in till området med helikopter, de tog med tigern, vi såg gasellen …” De falska rykten som spreds fick mitt huvud att snurra och jag började undra om det ändå var sant att det var en turistort.

Det fanns anledningar att tro det. När jag klättrade upp på höjderna i området såg jag husen i området. De var inte den typ av hus som användes av lokalbefolkningen, utan de hade strukturen och funktionen hos höglandets hus.

Jag tänkte för mig själv: ”Så det här betyder att ryktet om att området ska bli en turistort är sant. Det betyder att de bygger en park och ett hotell för turister. Men varför bygger de på en så låglänt plats? Det här område är mycket varmt – särskilt under höglandsvintrarna. Det är faktiskt alltid väldigt varmt. Vem kommer att stå ut med att bo där? Om de bygger alla nödvändiga faciliteter kan eritreaner från utlandet komma dit. De kan komma, men vi som bor här har inga pengar, vi har inga möjligheter, vi har inte lust, av många olika anledningar. Men okej, turisterna kanske inte hatar det. Så alla stackars ungdomar som samlats här kommer att få krossa stenar på klipporna och bli tillsagda att arbeta på vägen som går genom området, fylla igen hålorna och fixa och reparera allt. Särskilt i ett fattigt land är de fattiga de rikas skydd och lösen …” Jag tolkade, analyserade och knorrade över det som skulle komma.

När jag gick ner och upp för vägen till Filfil Solomona såg jag husen på långt håll, de hus som jag kallade hotell. ”Men vad de verkar små … Vilken struktur och funktion har de? Faktum är att pengar har blivit till en religion för Shaabia-regeringen. De måste ordna festivaler och leta efter sätt att spendera sina pengar på dessa utländska eritreaner.” Jag pratade och skrattade för mig själv.

Under min tredje månad, när jag bosatte mig vid sidan av Solomona Road, började aningar om min egen dumhet att dyka upp.
Det var början av juni, timmarna hade gått och solen hade gått ner. Trupperna som var stationerade vid vägkanterna från botten av Solomona till toppen av Filfil tvingades att lämna sina positioner. Men jag förstod inte varför kontoren där vi jobbade fick vara kvar på platsen.

En Land Cruiser, en besökare på platsen, började röra sig upp och ner som en otålig hund. Dess hastighet och bristen på synliga kännetecken fångade min uppmärksamhet. Vädret var fint så min vän och jag stod en bit från vägen och njöt av den friska luften.
Den otåliga Land Cruisern kom tillbaka igen och jag sa: ”Där är den!” Jag såg på den när den passerade, följd av en annan bil. Bilen hade en förare och en person i baksätet. Några minuter senare passerade en annan bil som drog till sig min uppmärksamhet. ”Det är något jag inte förstår!” tänkte jag misstänksamt, men innan jag hann tänka klart passerade ytterligare en bil. Och när jag följde den med ögonen rusade en till bil förbi oss.

Jag såg bilarnas hastighet och det kändes som om de var på väg för att göra affärer. Med några minuters mellanrum passerade nya billaster med människor. En man som satt ensam i baksätet i en av bilarna vände på huvudet och tittade på oss. Det fanns inget att göra men det gjorde ett starkt intryck på mig.

Det började bli mörkt och det, i kombination med bilarnas hastighet, gjorde det omöjligt att säga vilka personerna var. När jag pratade för mig själv märkte min kamrat att jag inte var med honom själsligt, och blev missnöjd.
– Du förstår, eller hur? Du förstår mig va? Du hör mig, eller hur?

Jag svarade ja ungefär nittio gånger under en timmes samtal, eftersom han hade för vana att prata och samtidigt röra mig med sin hand. Sen fortsatte han:

– Hör du mig, du hör, eller hur?

Han störde mig. Jag var fast mellan två saker som behövde min uppmärksamhet och min kamrat gick vidare till beröring och tog andan ur mig. Jag sa ja för att behaga honom. Men han var den typ av person som kräver ögonkontakt när han märkte att de förbipasserande bilarna stal min uppmärksamhet. och det började reta mig.

– Åh, låt dem vara vilka de vill, de är inte viktiga! Lyssna bara på mig! Du förstår, eller hur?

Han började dra mig i axlarna.

– Nej! Det det här är något! sa jag och tänkte förvirrat.

– Du ser ut som om du aldrig har sett en bil! Det här är cheferna vi känner – de kanske har ett möte på övervåningen, sa han.

– Jag tror inte det! Jag luktar mig till något obehagligt. Jag gillar inte den här situationen”, fortsatte jag tveksamt.

– Lämna dem ifred och låt dem veta det själva, lyssna bara på mig, sa han otåligt och började pratade med mig om ledigheten han fått av sina överordnade.

Enmansbilar fortsatte att rusa förbi. Men han brydde sig inte. Vad förstod han att jag lyssnade med hela örat vart jag än gick.
Platsen, som ryktades bli ett turistmål och där lokala bönder vräkts, blev en mänsklig avskrädeshög. De människor som kämpat för den eritreanska revolutionen, de som genomförde revolutionen, sitter fängslade där nu tillsammans med andra fattiga människor.
Eritrea, som äter sina barn! Låt dem få frid, stackars människor!

Ghirmay Yohannes • 2024-10-03
Ghirmay Yohannes är journalist, poet, författare och filmskapare från Eritrea.