Nordiska museet samlar in personliga erfarenheter av Corona. Nu finns tusentals historier från vanliga människor i deras digitala arkiv och på nätet.
Berättelser om den enskildas liv, om vardagen och dess prövningar, är viktigare än någonsin att skildra. Många av oss som är födda före 2000-talet minns hur det var att skriva dagbok för hand. Men allteftersom har den konsten ändrats och bytt form. I dag tycks människor vara mer villiga att dokumentera och dela sina berättelser online istället.
Nordiska museet har i många decennier samlat in och arkiverat personliga texter och bilder från allmänheten. Museet har även sedan fler år tillbaka ett digitalt och öppet arkiv på Minnen.se, där man förvarar människors berättelser och minnen. Tanken är att dessa ska kunna läsas och studeras av framtida generationer.
– Museet gjorde insamlingar tidigare. Till exempel hade man dagboksinsamlingar och lät människor skicka in sina egna dagböcker. Men de hamnade i ett arkiv. Skillnaden är att de här ”dagböckerna” hamnar på nätet och är synliga för andra, berättar Jörgen Löwenfeldt som är projektledare och digital insamlare på Nordiska museet.
Via Minnen.se kan vem som helst skicka in sin biografi eller enskilda livshändelser. Hemsidan har samlat och bevarat tusentals berättelser om allt från #metoo och #knytblus rörelserna, till berättelser om migration och nu även Corona.
– Det kan ju inte vara många andra i modern svensk historia som påverkats så omfattande som man har gjort av Corona. Det vi ville få var just det plötsliga skiftet i människors vardag. Och eftersom Nordiska museet är ett museum som skildrar människors vardag blev det självklart att vi skulle fånga detta, berättar Jörgen Löwenfeldt och understryker:
– Vi har fått in nära 4000 berättelser om Corona. Norge har gjort en identisk insamling, men som kanske har fått en fjärdedel av vad vi har fått.
Hemsidan har också en digital karta där man presenterar inskickade berättelser om livet under Corona och via den kan man följa var människor befinner sig i landet och övriga Norden.
–Det kom in så många gripande berättelser så vi tänkte att vi måste presentera det på ett överskådligt sätt. Det är inte bara att man skriver till museet utan de här berättelserna blir ju museiföremål direkt. Kartan blev ett snabbt sätt att orientera sig i berättelserna.
– Tittar man sedan på kartan kan man se att det finns andra i området som upplever samma sak som en själv. Jag vet av egen del att det var väldigt häftigt att klicka på kartan och läsa om andras berättelser och känslor. Det är verkligen som att läsa människors dagböcker, tillägger Jörgen Löwenfeldt.
Museet har lyckats nå människor från de flesta målgrupper, från 8-åringar till de som är över 80. Men det finns ändå vissa grupper vars berättelser är svårare att samla in och som museet jobbar med att få in mer av.
– De berättelser jag saknar mest är från de allra äldsta. Ibland hör de av sig och vill skicka
brev, det går bra men många behöver hjälp med att fylla i de digitala formulären. Sedan är det de grupperna som drabbas hårt av Corona, till exempel i Rinkeby, som kanske inte nås av nyheterna på samma sätt. Det som är roligt i övrigt är att man ser ju att intresset för att berätta är stort, att det kan vara stort om man verkligen gör det på rätt sätt.
Ava Rasolpour • 2021-03-09 Ava Rasolpour är redaktör, skribent och översättare på Lyktan med ett särskilt intresse för konst och kultur.
Konstantin Zarubin • 2024-12-20
Lyktan bad den ryske författaren Konstantin Zarubin att skriva om självcensur bland ryssar i väst. Vi fick tillbaka en genomarbetad definition av censur, och en känga åt oss själva!
Läs mer →
Alireza Naghavi • 2024-12-06
Precis när Alireza Naghavi lärt sig svenska och gått ut skolan, tvingades han lämna landet, tog sig till Frankrike och fick uppehållstillstånd. Men så flera år senare får han ett meddelande från Sverige. Läs hans berättelse om vad hem kan betyda i Lyktan.
Läs mer →
Patrick Kretschek • 2024-11-30
Ett grannbarn med samma ovanliga stavning av förnamnet fick honom att börja förstå hur ensam han alltid varit i sin flerspråkighet. Läs konstnären Patrick Kretscheks essä om sitt skamfyllda förhållande till tyskan.
Läs mer →
