Sull’arte di creare attraverso parole altrui

Glenn Ligon Foto: Paul Mpagi Sepuya

L’artista concettuale Glenn Ligon utilizza le parole – spesso si tratta di stralci di testo – all’interno della sua produzione artistica. Silvia Colombo, redattrice di Lyktan, lo ha intervistato e ha parlato con lui di James Baldwin, Gertrude Stein, e del ruolo del tempo in rapporto alla lingua e all’arte.

Parole leggibili che diventano illeggibili. Parole che si spezzano, si frantumano, si illuminano e diventano incandescenti. Parole che si rincorrono e si ripetono. Continuando a rileggerle, quelle parole, si entra nel vivo del lavoro di Glenn Ligon, artista afroamericano che vive e lavora a New York. Con una formazione nel campo artistico e del design, Ligon ha iniziato la sua carriera artistica con uno spiccato interesse per l’astrattismo. A partire dalla metà degli anni Ottanta, opera anche attraverso l’aspetto visuale e contenutistico della parola, per portare a galla i temi che gli sono più cari. In primis, l’identità e la cultura afroamericane. Sebbene il suo lavoro si concentri soprattutto sulla riappropriazione pittorica di testi altrui, comprende anche installazioni, opere di light art o più prettamente figurative.

Da quando ho visto la sua opera al Carnegie Museum of Art and Natural History di Pittsburgh, ho sentito la necessità di saperne di più e, soprattutto, di parlarne con il diretto interessato.

Glenn, la tua produzione artistica mi ha per certi versi ricordato la Poesia visiva italiana degli anni Sessanta e Settanta – seppur riferita ad altri tempi e a un’altra cultura. In che modo la tua arte esprime il contesto in cui vivi?

Credo che ciò che mi circonda sia molto importante, visto che il mio lavoro si basa su citazioni – è qualcosa che ho trovato nel mondo, letto, e che, in un secondo momento, ho incorporato nello spazio di un dipinto. Investigo continuamente il contesto culturale in cui mi trovo: molti scrittori che cito provengono dagli Stati Uniti o trattano condizioni che si verificano negli Stati Uniti.

La tua voce si esprime attraverso parole altrui. Come approcci la letteratura, e in che modo fai tue certe citazioni?

Non si tratta di una scelta consapevole. Semplicemente capita che, durante o dopo la lettura, alcuni testi o stralci rimangano con me. Sono proprio quelli che cerco di portare nelle mie opere.


Glenn Ligon - Stranger (Full Text) #1, 2020-2021 Pastelli a olio, gesso, e polvere di carbone su tela, due pannelli © Glenn Ligon; Courtesy of the artist, Hauser & Wirth, New York, Regen Projects, Los Angeles, Thomas Dane Gallery, London, and Galerie Chantal Crousel, Paris. Foto: Jon Etter

Quanto è determinante il tempo in questo processo? Passare dalla lettura al riutilizzo delle parole, che non sono solo riscritte. Sono raddoppiate, distrutte, assorbite e rielaborate.

Il tempo è sicuramente uno dei livelli di lettura delle mie opere. Ma anche un modo per ripensare la letteratura, specialmente quella afroamericana, che, nel corso dei decenni, va incontro a periodi di fortuna o sfortuna di critica e pubblico. Pensa a James Baldwin, ad esempio: molto famoso negli anni Cinquanta/Sessanta, la sua reputazione ridiscende negli anni Settanta. E oggi è ancora dappertutto. Quello a cui sono davvero interessato è l’insinuarsi delle parole dentro e fuori di me, delle persone, attraverso lo scorrere del tempo: a un tempo “processuale” (di produzione), ma anche, a livello più ampio, a un tempo “culturale”.

Qual è l’opera di cui sei più soddisfatto?

Si tratta della serie degli Strangers, su cui ho lavorato per circa un ventennio e dove James Baldwin viene citato attraverso Stranger in the Village. Nonostante sia un saggio breve, è particolarmente ricco di idee: l’autore riflette sulle condizioni di vita di un afroamericano in un piccolo villaggio degli Stati Uniti degli anni Cinquanta. Scrive della paura e del fascino che evoca la figura di uno straniero, ma anche della sua relazione con la cultura europea, del colonialismo africano e della lotta per diritti civili negli Stati Uniti. Le parole di Baldwin vengono da me riscritte con stencil, pastelli a olio e polvere di carbone, che conferisce alla superficie un effetto scintillante. È stato molto soddisfacente e interessante realizzare l’opera, ma anche identificarsi con le parole dell’autore.

E incontri qualche difficoltà nel tuo lavoro?

Un problema comune agli artisti che lavorano con i testi è proprio la traduzione. In occasione di una mostra alla Galerie Chantal Crousel di Parigi, ad esempio, volevo tradurre la citazione da Gertrude Stein “negro sunshine”. Tuttavia, il risultato, “soleil nègre”, non era del tutto appropriato, poiché la parola ‘nègre’ in francese ha una connotazione fortemente problematica. Ogni lingua ha diverse risonanze e sfumature. Perciò, alla fine, ho deciso di lasciare le parole nella loro forma originaria.


Glenn Ligon - Warm Broad Glow, 2005 Neon e pittura © Glenn Ligon; Courtesy of the artist, Hauser & Wirth, New York, Regen Projects, Los Angeles, Thomas Dane Gallery, London, and Galerie Chantal Crousel, Paris Foto: Thomas Barratt

Silvia Colombo • 2022-10-12
Silvia Colombo è una storica dell'arte, museologa e autrice che attualmente vive a Luleå. Si interessa di musei e ricerche interdisciplinari tra arte, politica e memoria.


Konsten att skapa genom andras språk

Glenn Ligon Foto: Paul Mpagi Sepuya

Konceptkonstnären Glenn Ligon använder sig av språket i sin konst. Ofta i form av text som redan existerar. Lyktans Silvia Colombo har pratat med honom om James Baldwin, Gertrude Stein, och om vilken roll tiden spelar för språk och konst.

Läsbara ord som plötsligt blir oläsbara. Ord som spricker, lyser upp tills de blir glödande. Ord som springer efter varandra och upprepas. Om en läser dem, igen och igen, öppnas dörren till Glenn Ligons konstnärliga värld. Ligon är född och verksam i New York, och började sin karriär som abstrakt konstnär. Sedan 1980-talet använder han orden visuellt- och innehållsmässigt för att lyfta frågor och ämnen som ligger nära honom själv. Framför allt den afroamerikanska kulturen och identiteten. Han jobbar mest med text-baserat måleri, men hans skapande sträcker sig från installation till foto-och ljuskonstverk.

Efter att jag sett och upplevt hans konst på Carnegie Museum of Art and Natural History i Pittsburgh, blev jag nyfiken på att veta mer, och att prata med honom.

Glenn, din konstnärliga skapande påminner mig om den italienska visuella poesin från 1960- och 1970-talet – även om den speglar annorlunda referenser och kultur. På vilket sätt uttrycker din konst kontexten där du bor?

Jag tycker att det som är runt om kring oss är väldigt viktigt, då mitt skapande baseras på citat – det är någonting jag har hittat i världen, läst och sedan arbetat in i själva verket. Jag undersöker kontinuerligt den kulturella kontext jag befinner mig i, det vill säga författare som kommer ifrån eller som skriver om levnadssätt i USA.

Din röst uttrycks igenom andra människors ord. Hur gör du litteraturen och citat till dina egna?

Ofta händer det omedvetet. När jag läser stannar vissa textutdrag hos mig. Det som stannar tillräckligt länge tar jag med mig i mina konstverk.


Glenn Ligon - Stranger (Full Text) #1, 2020-2021 Oljepastell, gips, och koldamm på tyg, två paneler © Glenn Ligon; Courtesy of the artist, Hauser & Wirth, New York, Regen Projects, Los Angeles, Thomas Dane Gallery, London, and Galerie Chantal Crousel, Paris Foto: Jon Etter

Har tiden en central roll i den här processen? Alltså, att gå igenom texten, att återanvända den på ett annorlunda sätt, och att dubbla, riva, absorbera och utveckla orden.

Tiden är säkerligen ett sätt att tolka mina konstverk, men också ett sätt att fundera över litteratur, speciellt afroamerikansk litteratur, som under åren fått olika bemötande av publik och kritik. Tänk på James Baldwin till exempel: han var väldigt populär under 1950- och 1960-talet för att sedan bli nästan bortglömd på 1970-talet. Nuförtiden citeras han överallt igen. Det jag är mest intresserad av är ordens insmygning i och utanför mig (och andra) genom tidens gång. Det finns en ”processuell” tid, men även, i ett bredare perspektiv, en ”kulturell” tid.

Vilket konstverk har gjort dig riktigt nöjd?

Det är serien Strangers, som jag har jobbat på i ungefär 20 år och där James Baldwin citeras med ord ur uppsatsen Stranger in the Village. Trots att det är en kort text är den väldigt rik på idéer och tankar: författaren funderar över livsvillkoren för en afroamerikan bosatt i en mindre by i USA på 1950-talet. Dessutom skriver han om den rädsla och fascination som framkallas av en främling, men även om sin relation till den europeiska kulturen, om koloniseringen av Afrika och kampen för mänskliga rättigheter i USA. Baldwins ord skrivs om av mig med stencil-bokstäver, oljepastell och glänsande koldamm. Att skapa den här serien och att identifiera mig med författarens ord var tillfredställande och samtidigt intressant.

Finns det något problem du upplever i din konstnärliga produktion?

Ett gemensamt problem som alla konstnärer som jobbar med text och ord har är översättning. I samband med en utställning i Galerie Chantal Crousel i Paris, till exempel, ville jag översätta ett citat från Gertrude Stein, ”negro sunshine”, till franska. Men resultatet ”soleil nègre” blev olämplig, eftersom ordet ’nègre’ har en ganska problematisk vikt. Varje språk har flera nyanser och resonanser. Till slut valde jag att lämna orden i deras ursprungliga form.


Glenn Ligon - Warm Broad Glow, 2005 Neon och måleri © Glenn Ligon; Courtesy of the artist, Hauser & Wirth, New York, Regen Projects, Los Angeles, Thomas Dane Gallery, London, and Galerie Chantal Crousel, Paris Foto: Thomas Barratt

Silvia Colombo • 2022-10-12
Silvia Colombo är konsthistoriker, museolog och skribent bosatt i Luleå. Har ett särskilt intresse för tvärvetenskapliga forskning om konst, politik, musei- samt minnesstudier.