Samtidigt som normen för vad som gör någon till svensk förskjuts, jobbar terminologin åt andra hållet, för att alltid kunna peka ut de främmande elementen. Zanyar Adami har skrivit om hur svenskheten alltid varit precis utom räckhåll.
Sverige sticker ut i en stor världsomfattande studie (Pew Research Center, 2017) om vad som krävs för att räknas som ”en av oss”. Av alla undersökta länder tycker svenskar att religion, födelseland, traditioner och kulturella uttryck är minst viktiga för att räknas som svensk. Färre än tio procent jämfört med Ungerns och Japans 50 procent. Däremot tycker 66 procent att det är avgörande att prata bra svenska – fler än i exempelvis Spanien och Italien.
Den blåögda och blonda estetiska mallen har vidgats något, idag kan du vara brunett och brunögd, utan att ifrågasättas i din svenskhet. Men om du inte pratar helt korrekt svenska ses du automatiskt som en invandrare. De som bokstavligt skulle kunna vandra in i Sverige är våra nordiska grannar. Ironiskt nog ses de knappt som invandrare. De som talar språk med stråk av svenska, som danska och norska, är mer accepterade än finsktalande, som hör till en annan språkstam. Resten av vida världen pressas in i det lilla ordet invandrare. Kineser får trängas med kurder, gambier och chilenare. Många av dem har mer gemensamt med infödda svenskar än med varandra.
För oss utomeuropéer räcker det inte med perfekt svenska för att bli sedda som svenskar. Trettiosju år efter min ”invandring”, får jag fortfarande dras med epitetet invandrare. Jag skulle kunna acceptera ”invandrad” – ett adjektiv som beskriver en egenskap till skillnad från substantivet invandrare. ”Invandringen” blir då en förfluten handling och inte en ständigt pågående. Mina kusiner som fötts i Sverige och aldrig vandrat in kallas ändå för invandrare. Kanske kan deras barn kallas för svenskar. Eller så blir de tredje generationens invandrare.
AI-genererad
För tre generationer sedan var det försvinnande få som sökte sig till Sverige. Fram till 1930 var utflyttningen från Sverige större än inflyttningen. 1960 var fyra procent av befolkningen utlandsfödda och till en början fanns det ingen politik för att integrera nykomlingarna. De sattes i fabriker direkt och det räckte med den svenska som var nödvändig för att klara arbetsuppgifterna. De skulle gästarbeta i några år och återvända. Så länge utlänningarna var få och lönsamma sågs de inte som ett problem. De som stannade skulle anpassa sig i assimilativ anda och benämndes som utlänningar. Först 1965 startade de första kurserna i svenska för invandrare (SFI). Huvudförklaringen till skillnaderna mellan svenskar och utlänningar var ras. Det sista rasbiologiska institutet i världen var verksamt ända till 1963 på Uppsala universitet.
Gästarbetarna stannade och begreppet utländsk bakgrund infördes för att även få med deras Sverigefödda barn i statistiken. Under 80-talet var den största inflyttningen flyktingar från Mellanöstern och Eritrea. Förändringen i demografin var så pass synlig att det talades om det nya Sverige. 1990 hade nästan tolv procent i Sverige utländsk bakgrund. Nu fanns det så många invånare med utländsk bakgrund att en politik för att orkestrera samexistensen behövdes. Strategin övergick från assimilation till integration och ordet utlänningar byttes ut mot invandrare. 1994 blev SFI en del av det allmänna skolväsendet. Ras var inte rumsrent längre utan skillnaderna förklarades med etnicitet.
2020 hade tjugofyra procent utländsk bakgrund och över 135 000 personer läste på SFI. Med den gamla definitionen, då det räckte med en förälder född i ett annat land, hade var tredje svensk rötter i ett annat land. Efter 90-talets ekonomiska kris och Ny demokratis framfart togs ännu ett språng. Millenieskiftet blev ett skifte i den politiska hållningen då integration byttes ut mot mångfald. Integrationsverket lades ned och mångkulturår instiftades. Men ansatsen att byta ut invandrare mot nysvensk fick aldrig fäste, och terrorattentatet mot tvillingtornen försköt förklaringen av skillnaderna till religion.
AI-genererad
Från assimilation till integration till mångfald. Från gästarbetare till utlänningar till invandrare. Från ras till etnicitet till religion. Politiken, benämningen och förklaringarna har ändrats men själva svenskheten har stått still. De snäva ramarna för korrekt svenska har inte vidgats det minsta. Flerspråkigas språkmelodi och ordrikedom krockar mot den konserverade svenskan. Varianter av engelska kallas till exempel för jamaicansk eller indisk dialekt. I Sverige ses minsta avvikelse som brytning.
På bara tre generationer har Sverige gått från att var fjärde svensk lämnat landet till att var fjärde svensk idag har utländsk bakgrund. Det är en enorm omställning för ett land med lika många invånare som Lima. Den snabba förändringen i demografin får högernationalisterna att vilja demontera demokratin och införa en etnokrati. Sverige, vars namn ärat flugit över jorden för sin solidaritet, solkas nu av de som vill att du är och blir vad du var. Sverige ska bevaras svenskt och invandrare ska ska för alltid vara invandrare.
Högerkrafterna vill föra tillbaka landet till du gamla Sverige med rasism i form av assimilation eller återvandring. Nyckeln till du fria Sverige är att låsa upp svenskheten genom att frigöra det svenska språket. Ja, jag vill leva, jag vill dö i ett land där språkbruket om flerspråkiga går bortom dikotomin svensk/invandrare, där våra skillnader endast är våra erfarenheter, där politiken är interkulturell med jämlik interaktion och ömsesidig förändring mellan olika kulturer, där alla kan benämna sig som svenskar utan att göra avkall på sitt ursprung.
Zanyar Adami • 2023-12-12 Zanyar Adami är författare, föreläsare och filmregissör.
Andres Lokko • 2025-03-28
Det första försöket att återknyta till Estland slutade med ett rejält fiasko. Men efter en omstart i London började Andres Lokko åter närma sig sitt modersmål och sina föräldrars hemland.
Läs mer →
Loretto Villalobos • 2025-03-21
För första gången någonsin spelas en pjäs av den spanske dramatikern Juan Mayorga på en svensk scen. Loretto Villalobos träffade honom för ett samtal om pjäsen och om teaterns politiska potential.
Läs mer →
Ahmad Azzam • 2025-03-08
Efter Assads fall ser den syrisk-palestinska författaren Ahmad Azzam tillbaka på sitt land och 54 år av förtryck med viljans optimism och förnuftets pessimism.
Läs mer →